Le mans 1985 – några reflektioner

1 min läsning

Michaels Krönika

Året var 1985 och det var en helt annan tid. Mobiltelefoner var ingen självklarhet och det var inte förrän i början av nittiotalet som de började användas mer frekvent. Det märktes också när jag deltog i Bo Strandells Le Mans-satsning detta år. Att anlända till Le Mans var en speciell upplevelse. Denna stad väcktes till liv en gång om året då drygt 50 racerteam anlände till Le Mans tillsammans med tusentals hängivna racingfans. Som tillförordnad teamansvarig i Strandellteamet fick jag en upplevelse jag sent ska glömma. Vid denna tid ”ägde” Porsche Le Mans 24 timmars med sin vinnarmaskin av modell 956. Att se dessa racerbilar och berömda förare på nära håll var mäktigt för mig. Och jag njöt i fulla drag. Att ta del av den speciella franska kulturen var för mig som frankofil en ynnest och därtill i racingssammanhang var en dröm som gick i uppfyllelse. Jag vill berätta om några saker jag minns särskilt väl. Ta bara mötet med tävlingsledningen som hade sitt centrum i en mindre byggnad i mitten på bandepån. Jag minns när jag skulle lämna teamhandlingar till denna ledningsgrupp. Det var uppenbarligen i Frankrike hög status att ta del i denna grupp som bestod av framstående kvinnor och män från näringsliv och statsförvaltning. Jag fick skärpa mig till max för att hantera kommunikationen, som givetvis var på franska, med gruppen. Ett annat minne var signalfunktionen på andra sidan av den drygt 13 km långa racerbanan i slutet av den så kallade Mulsanne rakan. På pl

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar