Uppdrag: sportswashing

8 min läsning

När fotbolls-VM i Qatar sparkas i gång i november är det den mest kontroversiella turneringen någonsin. Hur fick ett land utan demokrati och pressfrihet, där mänskliga rättigheter inte respekteras, migrantarbetare dör och homosexualitet är kriminellt, fotbolls-VM? Olof Lundh berättar om hur stjärnor som Beckham, Messi och Pelé har blivit influerare för den mörka sidan av fotbollen.

Text: Olof Lundh Redaktör: Tom Cehlin Magnusson Foto: Getty Images

Mörkret föll snabbt över strandpromenaden. Längst ute på en pir var det dock rejält upplyst med strålkastare och ljusstavar i rosa. Det var i november 2021, och en scen hade riggats upp för att påbörja nedräkningen till VM-starten om exakt ett år. På andra sidan bukten hängde Dohas skyline som en fond.

På scenen fanns något stort som var övertäckt och nedanför den stod rader av vita fåtöljer i Le Corbusier-stil. VIP-gästerna skulle sitta bekvämt när det väl var dags att dra i gång nedräkningen. I fåtöljraderna pågick en selfie-fest. En elegant David Beckham i välsittande ljusa byxor, en tajt och dubbelknäppt blå kavaj, slips och ljusblå skjorta vandrade mellan män klädda i den vita traditionella dräkten.

Engelsmannen hälsade vänligt, småsnackade och ställde vant upp för bilder. Ofta var han snabb med att lägga armen om ryggen på den han blev fotograferad med. Han kan det där. Det är rätt givet att det ingår i det sponsoravtal den tidigare fotbollsspelaren skrivit med Qatar. Summor som 150 miljoner pund över tio år har figurerat, men The Athletic uppgav att det handlade om 12 miljoner pund om året i tre år med en option att förlänga det. Samtidigt kändes artikeln välplacerad av Beckhams pr-människor för att dra ner värdet.

Fotbollens egna influerare är något Qatar jobbat stenhårt med hela vägen. Skälet är enkelt, man köper trovärdighet och inflytande via stjärnor. Precis som många företag som i dag bytt traditionell marknadsföring mot att jobba enbart med influerare i den målgrupp man vill nå köper Qatar in de största namnen i fotbollens värld för att nå ut till supportrar världen över. Pep Guardiola var en av de första, liksom Diego Maradona och Pelé. Zinedine Zidane var som tidigare nämnts med Qatar under omröstningen i Zürich. Dessutom fick man draghjälp av Roger Milla, Bora Milutinovic, Ronald de Boer, Gabriel Batistuta och saudiern Sami Al-Jaber för att nå ut globalt. Givetvis mot betalning. Bonita Mersiades, hon som var medieansvarig för Australiens VM-ansökan och 2018 skrev boken Whatever It Takes, beskriver hur gamla storspelare själva erbjöd s

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar