Bland guldpalmer och grabbgäng

1 min läsning

Joel Ågren Chefredaktör, King Magazine

JAG VAR PÅ SVENSEXA nyligen. Ett förhållandevis städat och, av brudgummens reaktioner att döma, uppskattad tillställning som skjutits upp in absurdum av pandemirelaterade orsaker och som nu äntligen skulle bli av. Tolv törstiga män i 30-årsåldern, flertalet av oss korttidspermitterade från det vardagskaos som är småbarnslivet, inhysta i en rustik herrgård utanför Nyköping med sjöutsikt, bubbelpool och klotgrillar på tomten. 24 timmars manligt samkväm som slutade i dur, utan vare sig tredagarsbakfylla eller sargade vänskapsrelationer. Den här gången.

Varje gång jag ska umgås med män i grupp under försvårande omständigheter som, säg, en svensexa, så tänker jag på Ruben Östlund. Mer specifikt en nyckelscen ur +++++-genombrottet De ofrivilliga. Ett grabbgäng i 30-årsåldern tar stadsjeeparna ut till en sommarstuga över en helg för att prata minnen och supa sig drängfulla. Den interna jargongen blir allt grövre i takt med att promillenivån skjuter i höjden och kulminerar till slut i ett sexövergrepp och en svensk flagga i ändalykten. Med gråten i halsen ringer offret Olle sin sambo som får köra två timmar med familjekombin för att hålla terapisamtal i bilen med sin man, fulparkerad vid en landsväg. Slutsatsen: att Olle nog ändå vill stanna kvar i stugan med barndomsvännerna. Allt var ju trots allt bara på skämt. Eller? Scenen är absurd, driven till sin spets för maximal effekt, men samtidigt är det inte svårt att hitta bekanta inslag från sin egen umgängeshistorik: Den uppskruvande alkoholromantiken, oförmågan att prata fört

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar