I MÅNGA ÅR TVIVLADE HON PÅ ARTISTKARRIÄREN – MEN MUSIKEN FORTSATTE ALLTID ATT VARA LEDLJUSET. ELLE MÖTER AKTUELLA MOLLY HAMMAR OCH PRATAR OM ATT VARA MODIG, BLI VÄN MED SIN ÅNGEST OCH OM ASTROAPPAR SOM HAR FEL I KÄRLEK.
Av LOUISE ÅSTRÖM Foto EA CZYZ
INGEN ANNAN RÖR MIG som du, sjunger Molly Hammar i hörlurarna på min regniga promenad. Norlie & KKV-låten jag hört så många gånger förr men nu i ny tappning efter Mollys medverkan i Så mycket bättre. Den tog sig hela vägen till förstaplatsen på Spotifys svenska topp 50-lista. Sekunden Molly inser det finns på film. Mitt i en plåtning inför vårturnén.
– Jag skulle byta musik. Och vet att jag låg tvåa dagen innan. Precis då uppdateras listan och så ser jag mitt namn högst upp och bara skriker. Jag bryter ihop totalt. Det var ett så surrealistiskt ögonblick samtidigt som det aldrig varit mer verkligt. Jag kommer aldrig glömma den stunden, säger hon.
Vi ses på Soho house i mitten av januari, på nedervåningen i den del som kallas för biblioteket. Solen har inte visat sig på tio dagar. Allt är grått men efter en Ipren och en cappuccino är vi redo. Molly har mensvärk och jag hör bara på ena örat eftersom jag fått hörselgångsinflammation. Två kvinnor mitt i karriären, helt enkelt.
”För alla år jag inte slutade kämpa”, lyder Mollys caption på Instagram till videon om topplaceringen. Vad menade du med det? – Jag får gåshud när du säger det men jag känner ju att jag gått en lång och krokig väg. Det har varit många år där jag har varit på gränsen till att inte veta om jag vill, eller hur jag ska fortsätta som artist.
Varför?
– Jag har haft det svårt här i Sverige. Att komma med i gänget på något sätt. Få mitt genombrott som artist. När jag släppte min EP Sex började saker hända på riktigt. Jag började bygga mitt artisteri som Molly Hammar. Innan det råkade jag komma in på en väg av Idol och popularitetsprogram som kan vara jättebra men också totalt förvirra en ung kvinna. Eller ung tjej i mitt fall. Och det gjorde det verkligen. Det har tagit tid för mig att förstå mig själv.
Hur har du gjort i de stunderna du känt att du kanske inte orkar?
– Jag har tvingats gå tillbaka till varför jag ens håller på med det här. Vad är anledningen? För det kändes som att ”jag kan sluta nu och ingen skulle bry sig”. Men jag valde att inte sluta på grund av att jag alltid kom tillbaka till känslan att det här är mitt kall. Jag måste göra det här. Om inte någon annan bryr sig så bryr jag mig fortfarande. Det är en terapi. Musik är det jag andas, äter och lever.
I år släpper Mol
