Mitt popliv

2 min läsning

Punkiga vemodsmästaren Nicole Sabouné väljer popkulturen som format henne.

Joy Division

10 ÅR: EBBA GRÖN, EBBA GRÖN

Jag glömmer aldrig första gången jag hörde Ebba första gången. En hel värld öppnades upp och jag minns en frihetskänsla som jag jagat sedan dess. Under den här tiden gick jag runt i mitt bostadsområde och sålde fina (?) stenar och teckningar för att få ihop pengar till cd-skivor. Jag kan tänka mig att Ebba-skivan var en av de första plattorna jag köpte för pengarna.

14 ÅR: PJ HARVEY, TO BRING YOU MY LOVE

My Bloody Valentine

I flera år hade jag lyssnat på David Bowie, Patti Smith och hela Chelsea Hotel-gänget och börjat forma min musiksmak, som hållit i sig fram till i dag. När jag hörde To Bring You My Love av PJ Harvey blev jag störtförälskad. Här började jag förstå att den här typen av musik inte bara var något jag lyssnar på och uppskattar, utan också är en stor del av mitt eget uttryck. För första gången såg jag mig själv i en artist, något jag inte hade upplevt innan. Jag upplevde att jag kunde försvinna in i musiken och utforska vem jag själv är. PJ är fortfarande en artist som fångar mig med sin inspirerande kompromisslöshet. Det känns som om hon inte bryr sig om vad som förväntas av henne, utan låter verket och hennes intuition komma först. Något jag försöker använda som ett mantra varje gång jag fastnar i mig själv och drabbas av allas förväntningar.

16–17 ÅR: FACTORY RECORDS, JOY DIVISION OCH ETT GRÅTT MANCHESTER

Det är svårt att skriva en sådan här lista utan att nämna band som Joy Division. Factory Records-världen tog mig med storm som tonåring – hela atmosfären byggdes upp av myter, böcker och filmer som handlade om Factory- och Manchester-scenen. Jag minns hur jag försökte hitta new wave- och postpunkdokumentärer på nätet som alltid visade sig vara i asdålig kvalitet. Men det fanns något där! Det var mörkt och vackert på samma gång. Som att långsamt svepas in i sin värsta mardröm och komma ut på andra sidan glittrig och ny. Mycket av min musikaliska kärna formades under den här tiden, precis som mitt visuella uttryck.

18–20 ÅR: SOFIA COPPOLA, CHLOË SEVIGNY OCH EN JÄVLA MASSA SHOEGAZE

Sofia Coppola introducerade en skörhet och ett feminint uttryck som jag älskar. Soundtracket till The Virgin Suicides av Air startade mitt intresse för filmmusik och en dröm att någon gån

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar