Gudomliga gratänger

5 min läsning

TEXT OCH FOTO: JONAS CRAMBY

Tänk dig filmscenen: Det är dagen efter en begravning. Vår hemvändande hjälte vaknar i en för kort säng i sitt pojkrum, går ut i köket och upptäcker att varenda kvadratcentimeter är täckt av casseroles som grannarna var över med kvällen innan. Vår hjälte tar fram en gaffel, viker upp en kant aluminiumfolie från slumpvis utvald gratäng, hoppar upp på köksbänken och äter den kall medan han brottas med skuldkänslor över sin bortgångne far samt tänker på sin high school sweetheart som han mötte på gårdagens begravning. ”Brann inte den gamla lågan fortfarande?” verkar han fråga sig medan han mumsar på kall mac & cheese. ”Och hur kan hon ha gift sig med fotbollslagets gamla lagkapten Brad, han var ju en sådan bully?” Visst har du sett den förut? Kanske hundratals gånger. Att grannar beklagar sorgen med casseroles är en lika stor filmklyscha som att rättsläkare alltid äter mackor under obduktioner. Maträtten används för att signalera småstad, omtanke och inte sällan en melankolisk, smått skuldtyngd hemvändarkänsla. Orsaken är såklart att det inte finns någon maträtt mer förknippad med den vanliga hederliga amerikanska folksjälen än casserole. Det är enkel, billig, moffig mat man äter när man kommer hem och behöver tröst och omtanke. Det är mat helt befriad från snorkig foodieelitism och beskäftig matmoralism. När man lagar casseroles behöver man egentligen bara följa fem stycken grundregler:

1. De ska vara snabba, billiga och enkla att laga.

2. De ska räcka till många.

3. De ska vara moffiga.

4. De ska gå att återuppvärma i all oändlighet. 5. De ska varken vara nyttiga, i säsong eller gjorda ”från grunden”.

Här är mina tre favoriter!

MAC & CHEESE

Foto Kraft Macaroni & Cheese Dinner: Getty Images

6 PERSONER

Mac & cheese är en amerikansk klassiker och den kanske mest ikoniska casserolerätten av dem alla. Denna version blandar högt och lågt. Den är fancy nog att bjuda som en sidorätt på en middagsbjudning – men trashig nog för att barnen ska gilla den. På samma sätt som hemligheten bakom Joel Robuchons berömda potatismos är att använda lika mycket smör som potatis är grundprincipen bakom min (inte lika berömda) mac & cheese att jag använder lika många gram ost som pasta (i torrvikt). Ostbasen består av en bechamel där jag blandar amerikansk cheddarost för krämigheten med alpost för smaken. Sedan toppar jag hela skiten med parmesan och pulvriserade TUC-kex – och vill jag verkligen blåsa skallen av barnen så använder jag dem med sourcream & onion-smak.

1 dl saltiner eller TUC-kex, smulade 0,5 d

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar