Mitt popliv

1 min läsning

För Café berättar Dungens frontman Gustav Ejstes om popkulturen som format honom.

Av Joakim Almén Foto: Tomi Palsa

Dungen är aktuella med sitt första album på sju år.
Foto Chemical Brothers: Getty Images

15–20 år Aphex Twin – Selected ambient works Vol II

”Det här albumet är en hörnsten i mitt liv ända sedan min bror introducerade mig för Rickard D James tidigt 90-tal. Min musikresa från Hendrix via Public Enemy, alltid breaks och kontrollerat oljud till det här mästerverket. Den ultimata ansiktslösa musiken. Så långt man kan komma den uppträdande, bekräftelsetörstande artisten som från scenen ser ner på publiken, inget skrytande ego eller tydliga budskap. Musiken och ljuden på den här skivan skulle kunna vara ett berg, havet, solen, en övergiven fabrik, kärleken eller satan. Har tagit så många droger till den här plattan men också ändlösa ton-årspromenader runt Skövde med omnejd, skolkandes, vilse för att till slut hamna i Havstena hos den då också ständigt skolkandes ’Backdrop’ som med sin Amiga 500 och hemmabyggd elektronik gjorde det lika bra som i Cornwall.”

20–30 år Bo Hansson – Magician’s hat

Hittade den här på Memphis Skivbörs när jag var 17 år och letade breaks och samplingar. Jag blev träffad av blixten.

Bo Hansson, en självlärd multiinstrumentalist som skapade en helt egen musikalisk värld i sina tolkningar av JRR Tolkiens böcker. Det hade en enorm impact på mig och är kanske den musik som präglat och inspirerat mig mest av allt i det musikaliska uttryck som är Dungen. Orgel, slidegitarrer, bambuflöjter. Jag, Reine och Shåban hade förmånen att få spela hela första delen av albumet Storstad på en hyllningskonsert

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar