Joan didion

1 min läsning

Att lära sig själv att leva

Joan Didions laserblick undgick inte någon. Bland annat får Bob Woodward sina fiskar friterade i Politiska fiktioner.

JOAN DIDION beskrivs ofta som en sval stilikon som under 60-talets tryckkokare hängde bland hippies, medborgarrättskämpar och rockstjärnor med sin iskalla blick och fick en andra vår som författare när hon beskrev sorgen efter sin mans och dotters plötsliga bortgång på 2000-talet. Men det är också bara en del av sanningen. Didion var också en utmärkt romanförfattare (som i den ständigt underskattade Play it as it lays) och, kanske framför allt, politisk skribent. Förutom böcker om inbördeskriget i El Salvador och Miamis roll under kalla kriget så gavs hennes texter om de amerikanska valen åren 1988–2000 ut i samband med valet 2016, Politiska fiktioner. Skrivet 16 år innan Donald Trump tog makten vilar det minst sagt något profetiskt över hennes dom över den amerikanska partipolitiken: Den har tappat kontakten med väljarna och handlar mest om ett internt maktspel mellan politikerna själva, lobbyister, journalister och strateger som strategiskt gör debatten så korkad som möjligt eftersom de inte är intresserade av egentlig förändring. En av många som får sig en känga är Bob Woodward (se t h), som hon menar har blivit en del av det politiska etablissemanget och vars senare böcker enligt Didion ”saknar mätbar hjärnaktivitet”. Läs den om du vill hitta rötterna till vanliga amerikaners uppror mo

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar