The wire: tvåtusentalets shakespeare

11 min läsning

SOM EN HYLLNING TILL SKÅDESPELAREN MICHAEL K WILLIAMS SOM HASTIGT LÄMNADE OSS I HÖSTAS OCH TILL SERIEN SOM FIRAR 20 ÅR ÅTERVÄNDER CAFÉ (OCH MANUSFATTARNA OSKAR SÖDERLUND OCH JENS LAPIDUS) TILL THE WIRE – HBO:s GANGSTEREPOS SOM FÖRÄNDRADE TV-VÄRLDEN.

TEXT: RASMUS BLOM

FOTO: HBO

Mellan Washington och New York i ett USA som chockartat slungats in i ett nytt millennium ligger Baltimore. Droghandeln sker för öppen ridå, gathörnen är uppdelade mellan gängen och minsta snedsteg är en krigshandling. Mordstatistiken är ett skenande tåg och de unga går på varandras begravningar så ofta att blombutikerna säljer buketter särskilt gjorda för gängskjutningar. Året är 2002 och langarna ska snart bli avlyssnade (wired) av Baltimores poliskår som är både underbemannad och illa beryktad.

The wire blev David Simons magnum opus. En före detta kriminalreporter på dagstidningen Baltimore Sun som ägnat hela sitt journalistiska liv åt att bevaka brottsligheten i Baltimore, hamnstaden i Maryland som än i dag räknas som en av USA:s farligaste städer. På 70-talet fick Baltimore smeknamnet ”Charm city”, men för den som är svart och lever i de fattiga delarna är staden allt annat än charmig. Hälften av husen i de utsatta områdena står övergivna, med dörrar och fönster igenspikade med brädor. I trapporna hänger pundare och arbetslösa.

The wire gav en inblick i det trasiga USA, en timmes bilfärd från Vita huset men ljusår från den amerikanska drömmen. Hopplösheten skildrades med enorm ärlighet och empati för såväl gatulangarna som snutarna som skulle gripa dem. Detaljrikedomen genomsyrade castingen, kostymerna, miljöerna och inte minst dialogen. Många av orden och uttrycken var omöjliga att förstå för genomsnittet. Gott så, tyckte David Simon som i en intervju med författaren och The wire-fanet Nick Hornby tyckte att genomsnittet kunde fara åt helvete.

”Som journalist blev jag alltid uppmanad att skriva för genomsnittsläsaren”, förklarade David Simon för Nick Hornby i The believer, 2007. ”Genomsnittsläsaren var en vit medelklassman i en välbärgad förort med två ungar, tre bilar, en hund, en katt och en massa utemöbler. Han vet ingenting och behöver få allting förklarat för sig så att det blir helt omöjligt att berätta en bra historia. Han kan dra åt helvete!”

Orden ringar in hela David Simons berättarteknik. The wire visade respekt för tittaren på så vis att den förutsatte att tittaren var smart och kunde begripa saker själv. Något som en av Sveriges främsta kriminalförfattare, Jens Lapidus, inspirerades av i sitt eget skrivande. Inte mi

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar