Julia brzezinska

2 min läsning

Vykort från Sydkorea …

Krönika

Visst är det roligt att köra bil i andra länder. Det gäller att anamma den inhemska rytmen, läsa av skyltar, trafikljus och vägmarkeringar som är placerade på annorlunda sätt och samtidigt förstå signalhornskulturen, om den existerar. Vid två tillfällen hörde jag tutan tjuta i Seoul. En gång avfyrade jag själv det söta blåsljudet inifrån Kia Ray i businessdistriktet Gangnam, vid ett annat tillfälle var det taxichaufförens tur. Han körde sin Kia K8 med V6:a som om det vore en stridsvagn. Bilarna kommer utan problem upp i 80 kilometer i timmen i centrala delar av stan. En Lexus försökte klämma sig emellan men vår chaufför vek inte en tum för japanen. Kanske hade han agerat likadant om det var en koreansk bil, kanske inte.

Utländska märken är för övrigt i minoritet i Sydkorea. Hyundai, Kia och Genesis stod för 74 procent av nybilsförsäljningen förra året, där topp tre är Hyundai Porter, Kia Sorrento och Hyundai Grandeur. Lilla söta Ray kommer först på 13:e plats, det är alltså inte är en japansk Kei Car (max 3,4 m och motorvolym på 0,66 liter). Ray har 1-liters motor och är 3,6 meter lång, precis som en Piccanto. En mer nationalistiskt homogen bilmarknad får man leta efter. President Yoon Suk-Yeol skulle alltså inte ens våga drömma om att ha en tysk bepansrad premiumbil.

Trafiken i Seoul kan sammanfattas med ett ord: bilköer. Att färdas några kilometer kan ta 45 minuter. Är det därifrån den sydkoreanska stoicismen utvecklats eller har det mer nordliga orsaker? Och oförlåtliga stilbrott. De begås av lite mindre än hälften av alla bilister som behåller de ljusblå skumgummiknopparna på dörrsidorna, de sitter där för att förhindra dörruppslag i samband med leverans. Det säger allt och inget om prioriteringarna. Safety first! Seoul transpirerar korrekthet och ytligt lugn. Ett drömresmål för de mindre streetsmarta, eftersom sannolikheten att bli bedragen verkar obefintlig. Att gå ensam i en mörk gränd klockan fyra på natten känns nästan som en bra idé här. Men årets Oscar för bästa koreanska lugn går nog ändå till hotellreceptionisten. Entrén kröntes av klassisk lyxhotellsrekvisita, uppradade Bentleys och Rollsar. Men så möttes jag av en hipp Tesla i garagets underjordiska våningsplan. Några minuter senare sågs vi igen men då stod han med nosen parkerad i hotellväggen. På grund av språkförbistringar fick jag aldrig reda på varför. Den vackra fasaden hade bokstavligen

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar