Færbjudna känstor

13 min läsning

Inte lång tid efter att Amanda har försäkrat Marcus att hon inte har sett hans morfar Julius, går det upp för henne att någon har flyttat in i Julius sommarhus. När hon undersöker saken gör hon en överraskande upptäckt ...

AV ANNETTE KJELDSEN SVENSK BEARB: AMANDA LUNDIN ILL: D. STERNER

Ska Amanda behålla den äldre mannens hemlighet eller ska hon berätta för Marcus?

Amanda kände en smärta i hjärtat när hon såg den äldre mannens förskräckta blick.

– Vem är du? frågade han, och nu var hans röst inte lika skör och sårbar som när han ropade på katten.

– Jag heter Amanda. Jag bor i huset där borta, sa hon och pekade i riktning mot huset hon bodde i.

– Jag såg att det var ljust här, och så ... Jag tänkte att det kanske var någon som hade brutit sig in i ditt hus.

– Det har ingen gjort, svarade den äldre mannen och rätade upp sig med kisande ögon. Så du kan gott gå hem igen!

– Jag hörde att du letade efter din katt, sa hon och förklarade lugnt att hon hade befriat en svart katt från häcken runt sitt hus när hon kom för nästan en vecka sedan.

– En svart katt?

– Jag tänker att det kanske är din, sa hon mjukt.

Den äldre mannen bet sig i läppen och såg nästan bönfallande på henne.

– Skulle du vilja gå hem och hämta den så att jag kan se den?

– Det är nog svårt. Katten är inte lätt att komma nära inpå. I början klöste den mig, men nu kan jag stryka den över ryggen. Den tillåter mig dock inte att lyfta upp den.

– Så är inte Cille, sa mannen nedslagen.

Då är det nog inte min katt.

Amanda insåg att hon stod inför Julius Bengtsson. Om hon hade haft några tvivel tidigare, hade de nu skingrats. Marcus hade ju berättat för henne att hans morfars katt hette Cille.

– Det är deras fel, bröt hans röst bittert genom hennes tankar. De brydde sig inte om att Cille skulle bli ensam kvar. De ville bara att jag skulle lämna huset. Men det är fortfarande mitt hus.

– Om du vill kan du följa med mig hem, sa Amanda. Du borde kunna känna igen katten om det är din Cille.

– Jag vet inte om jag kan gå så långt. Jag har redan ...

Han avbröt sig plötsligt. Sedan berättade han att han hade en rullator inne i huset. Om hon ville vänta medan han hämtade den, skulle han nog klara av turen.

– Jag väntar, lovade Amanda.

Den gamle mannen såg inte längre lika ilsken ut. Blicken han gav henne innan han gick och hämtade sin rullator var mer hopplös och so

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar