ATT ÅKA PÅ EN SKIDRESA DÄR SKIDÅKNINGEN INTE ÄR DET VIKTIGASTE KANSKE LÅTER LÅNGSÖKT. MEN VI DROG TILL ANATOLIEN I NORDÖSTRA TURKIET OCH UPPLEVDE INRÖKT GEMYT, SKÖNA KULTURKROCKAR OCH FAKTISKT RIKTIGT KUL, OM ÄN INTE UTMANANDE, SKIDÅKNING.
TEXT NICLAS SJÖGREN FOTO HENRIK TRYGG
DET VAR INGET enkelt uppdrag att hitta en lagom inrökt bar där man kan skåla i alkohol med localsen. Första försöket litade vi till en random taxichaufför som inte pratade engelska och bjöd på en smått surrealistisk tur i den turkiska staden Erzurum som ligger uppskrämd på 1 775 meters höjd i de Anatoliska bergen i nordöstra Turkiet.
Vi lyckades till slut förmedla att vi, jag och fotografen Henrik Trygg, var på jakt efter öl i denna annars helt torrlagda stad. Vi hade tröttnat lite på hotellen vid Palandökenberget som givetvis har alkohol i barerna – vi ville komma åt det råare och stökigare Turkiet. Språkförbistringen löste vi genom att jag pratade in på taxichaffisens röstmemo, vilket han skickade till en kompis som sen ringde tillbaka på Facetime och berättade på turkiska vad jag sagt.
Jag kan tillägga att detta pågick samtidigt som chauffören kedjerökte och körde som en biltjuv i rätt kaotisk trafik. Efter timmar av virrande och velande kom vi fram till en neonskylt som lyste öl. Det var en liten kiosk som sålde Turkiets mest populära öl, Efes, en intetsägande internationell lager i stil med Miller’s, Tuborg eller Norrlands guld. Men någon bar med tandlösa människor som sjunger sorgliga lokala sånger var det inte. Vi åkte besvikna tillbaka till hotellet Polat och satte oss i baren. En bar som är ungefär som de är i väst. Inget fel med det. Men...
FÖLJANDE DAG TJATAR vi hål i huvudet på Merve, vår kontakt på turistorganisationen. Vi förklarade att det skulle vara intressant att se nåt annat än det här vanliga fina uppstyrda som vi har hemma. Vi måste få besöka en bedagad inrökt bar med tandlösa locals som sjunger sorgsna sånger. Mycket motvilligt ordnar hon en bil och tar oss till en bar med lokala drinkare.
– Ni har en förlegad bild av Turkiet, menar Merve. Det där outvecklade pittoreska smutsiga tillhör en svunnen epok. Idag är vi ett modernt land med moderna skidanläggningar. Det är givetvis det vi vill visa upp.
Jag sa att jag förstod. Men tänkte: det är ju inte därför jag åker till Turkiet på skidresa. Allt det där välordnade är ju ännu mer välordnat i Fra
